Stockholms syndrom är ett tillstånd där gisslan utvecklar en psykologisk allians med sina fångar under fångenskap. Offer bildar känslomässiga band med sina fångar och blir sympatiska mot dem.
De kanske inte flyr när de får chansen, och de kan till och med försöka förhindra att deras fångare får konsekvenser för sina handlingar.
Ursprung
Termen ”Stockholmssyndrom” skapades för att beskriva vad som hände med offren under ett bankrån 1973 i Stockholm, Sverige. Under den sex dagar långa prövningen arbetade bankrövarna med att förhandla en plan med polisen som skulle göra det möjligt för dem att lämna banken på ett säkert sätt.
Under denna tidsperiod blev majoriteten av bankanställda som hölls som gisslan ovanligt sympatiska mot rånarna.
Även efter att ha släppts fria vägrade gisslan att lämna sina fångare och försvarade dem senare. De vägrade också att vittna i domstol mot dem och hjälpte till och med att samla in pengar för rånarnas försvar.
Kriminologen och psykiateren som undersökte händelsen myntade deras tillstånd ”Stockholmssyndrom” när det blev klart att bankanställda hade utvecklat någon form av tillgivenhet mot de människor som höll dem i fångenskap.
Utbredning
Stockholms syndrom är sällsynt. Federal Bureau of Investigation uppskattar att färre än 8% av kidnappningsoffren visar bevis på Stockholms syndrom.
Orsaker
Ingen vet exakta orsaker till varför vissa offer utvecklar Stockholms syndrom och andra inte.
När FBI-utredare intervjuade flygvärdinnor som hade tagits som gisslan under flygkapningar drog de slutsatsen att det fanns tre faktorer som behövdes för att Stockholms syndrom skulle utvecklas:
- Krissituationen varade i flera dagar eller längre.
- Gisseltagarna var tvungna att förbli i nära kontakt med offren. (Offren kunde inte placeras i ett separat rum.)
- Gisseltagarna var tvungna att visa vänlighet mot offren eller åtminstone avstå från att skada dem.
Evolutionära psykologer misstänker att Stockholms syndrom kan kopplas tillbaka till våra förfäder för jägare. Deras teori är att kvinnor i dessa samhällen riskerade att fångas av en annan stam.
Deras liv var ofta i fara, och ibland dödades deras barn. Att utveckla ett band med stammen som höll dem i fångenskap säkerställde deras överlevnad. Frekvensen av dessa bortföranden utvecklades till ett adaptivt drag i den mänskliga befolkningen.
Det är faktiskt uppmuntrat att utveckla en relation med en kapten. Att bilda ett band med förövaren kan öka gisslanes chanser att överleva.
Intressant är dock att offer som utvecklar Stockholms syndrom ofta senare vägrar att samarbeta under den efterföljande utredningen eller under rättsliga rättegångar.
Symtom
Individer med Stockholms syndrom rapporterar ofta symtom som liknar de med PTSD. Symtom kan inkludera:
- Lätt skrämd
- Misstro
- Känslor av orealitet
- Flashbacks
- Oförmåga att njuta av tidigare njutbara upplevelser
- Irritabilitet
- Mardrömmar
- Koncentrationsproblem
Ytterligare symtom (som skiljer sig från PTSD) kan inkludera:
- Oförmåga att engagera sig i beteenden som kan hjälpa dem att släppas
- Negativa känslor gentemot vänner, familj eller myndigheter som försöker rädda dem
- Positiva känslor gentemot gäldenären
- Stöd för spelarens beteende (och resonemanget bakom det)
Diagnos
Stockholms syndrom förekommer inte i Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, som används för att diagnostisera hela spektrumet av psykiska störningar. Istället är det mer en beskrivande term för ett beteendemönster som används för att klara en traumatisk situation.
Individer med Stockholms syndrom uppfyller ofta också kriterierna för akut stressstörning eller PTSD.
Behandling kan innefatta psykoterapi och / eller medicinering. Psykoterapi kan ta itu med specifika symtom som uppträder efter den traumatiska händelsen, såsom mardrömmar eller flashbacks. Det kan också lära individer hälsosamma sätt att hantera sin traumatiska upplevelse.
Genom behandling kan de växa till att inse hur sympatisering med gärningsmannen var en överlevnadsfärdighet och att deras tankar om förövaren inte tjänar dem när de är säkra.
Exempel
Att erkänna fall av Stockholms syndrom är inte alltid klart. I vissa fall har människor anklagats för att ha det när de insisterar på att de inte gör det.
Till exempel har vissa experter hävdat att Elizabeth Smart, tonåringen som 2002 kidnappades från sitt hem i Utah, måste ha haft Stockholms syndrom eftersom hon inte flydde från fångarna när hon hade chanser att göra det.
Smart har upprepade gånger uttalat sig för att säga att hon inte hade Stockholms syndrom. Snarare valde hon att inte försöka fly eftersom hennes fångare hotade att döda hennes familj om hon gjorde det. Hon stannade av rädsla, inte för att hon hade positiva känslor gentemot paret som höll henne fången.
I vissa fall har individer försökt använda Stockholms syndrom som sitt försvar i domstol.
Här är några kända exempel på tillfällen då individer misstänktes att ha Stockholms syndrom:
- Mary McElroy: 1933 hölls 25-åriga McElroy under skjutvapen av fyra män. Hon kedjades på väggar i en övergiven bondgård eftersom kidnapparna krävde lösen från sin familj. När hon släpptes uttryckte hon offentligt sympati för sina fångare och hon kämpade för att namnge dem när de ställdes inför rätta.
- Patty Hearst: Barnbarnet till affärsmannen och tidningsutgivaren William Randolph Hearst kidnappades av Symbiones befrielsearmé 1974. Under hennes fångenskap avstod hon från sin familj, fick ett nytt namn och gick med sina fångar i att råna banker. Hearst arresterades så småningom. Hon använde Stockholms syndrom som sitt försvar vid rättegången. Ändå hittades hon fortfarande skyldig och dömdes till 35 års fängelse eftersom juryn inte trodde att hon faktiskt hade Stockholms syndrom.
- Natascha Kampusch: Natascha kidnappades 1998 vid 10 års ålder. Hon hölls i ett underjordiskt rum i mer än åtta år. Hennes betraktare visade vänlighet ibland, men han slog också och hotade att döda henne. Natascha flydde så småningom, och hennes capter dödade sig själv. Nyhetsberättelser rapporterade att Natascha "grät otröstligt" när han hörde talas om hans död, vilket fick vissa att tro att hon hade Stockholms syndrom.
sporter
Medan Stockholms syndrom oftast används för att beskriva gisslan eller kidnappningar, visade en studie från 2018 att den också kan hittas inom sport. Forskare hävdar att kränkande atletiska tränare kan offra unga idrottare på ett sätt som skapar Stockholms syndrom.
Idrottare kan stå ut med emotionellt missbruk och utsätta sig för smärtsamma träningspass eller extrema förhållanden genom att övertyga sig om att deras tränare vill ha det bästa för dem.
De kan också sympatisera med det hårda arbete deras tränare måste lägga på. Eller så kan de ursäkta misshandel genom att övertyga sig om att missbruket är bra träning.