Erik H. Erikson var en tyskfödd psykoanalytiker som blev en av 1900-talets mest kända och inflytelserika tänkare. Han minns bäst för sin välkända psykosociala teori om utveckling och för att skapa begreppet identitetskris.
Förutom att ha lärarpositioner vid Harvard, University of California-Berkeley och Yale, skrev han också ett antal populära böcker inklusive Livscykeln slutförd och Identitet: Ungdom och kris.
Du kan lära dig mer om Erik Erikson genom att läsa den här korta biografin om sitt liv, utforska hans psykosociala teori vidare och titta närmare på vart och ett av de åtta stadierna av mänsklig utveckling.
Följande är bara några berömda citat från hans verk.
På hopp och vilja
"Hopp är både den tidigaste och den mest oundgängliga dygden som är inneboende i att leva. (…) Om livet ska upprätthållas måste hoppet förbli, även där förtroendet såras, förtroendet försämras." (Mänsklig styrka och generationens cykel, 1964)
"Hopp är den bestående tron på uppnåendet av brinnande önskningar, trots de mörka driften och ilska som markerar början på existensen. Hopp är den ontogenetiska grunden för tron och närs av den vuxna tron som genomsyrar vårdmönster." (Mänsklig styrka och generationscykeln, 1964)
"Viljan är därför den oavbrutna beslutsamheten att utöva fritt val såväl som självbehärskning, trots den oundvikliga upplevelsen av skam och tvivel i spädbarn." (Mänsklig styrka och generationscykeln, 1964)
På barn
"Det växande barnet måste hämta en vitaliserande verklighetskänsla från medvetenheten om att hans individuella sätt att bemästra upplevelsen (hans egosyntes) är en framgångsrik variant av en gruppidentitet och överensstämmer med dess rymdtid och livsplan." (Identitet och livscykel, 1959)
"En dag kanske det kommer att finnas en välinformerad, väl genomtänkt och ändå glödande allmän övertygelse om att den dödligaste av alla möjliga synder är stympningen av ett barns ande. För sådan stympning underskrider livsprincipen av tillit, utan vilken varje människa agera, må det kännas någonsin så bra och verkar någonsin så rätt är benäget för perversion av destruktiva former av samvetsgrannhet. " (Young Man Luther: A Study in Psychoanalysis and History, 1958)
"Det är först efter att en rimlig känsla av identitet har fastställts som verklig intimitet med det andra könet (eller för den delen, med någon annan person eller ens med sig själv) är möjligt. (…) Ungdomen som inte är säker på sin identitet skämmer bort från interpersonell intimitet, men ju säkrare han blir av sig själv, desto mer söker han den i form av vänskap, strid, ledarskap, kärlek och inspiration. "(Den hälsosamma personlighetens tillväxt och kriser, 1950)
"Barn älskar och vill bli älskade och de föredrar i hög grad glädjen att åstadkomma framför triumfen av hatfullt misslyckande. Förväxla inte ett barn för sitt symptom. (Barndom och samhälle, 1950)
Om tvivel och förtvivlan
"Tvivel är skamens bror." ("Problemet med egoidentitet", Journal of the American Psychoanalytic Association, 1956)
"Förtvivlan uttrycker känslan av att tiden är kort, för kort för försöket att starta ett nytt liv och att prova alternativa vägar till integritet. En sådan förtvivlan döljs ofta bakom en uppvisning av avsky, en misantropi eller en kronisk föraktlig missnöje med särskilda institutioner och särskilda människor … Egointegritet innebär därför en emotionell integration som möjliggör deltagande av anhängare såväl som acceptans av ledarskapets ansvar. " (Den hälsosamma personlighetens tillväxt och kriser, 1950)
På Freud
"Vad var Freuds Galapagos, vilka arter fladdrade vilka slags vingar framför hans sökande ögon? Det har ofta påpekats hånfullt: hans kreativa laboratorium var neurologkontoret, de dominerande artens hysteriska damer." (Den första psykoanalytikern, 1957)