Cannon-Bard-teorin om känslor, även känd som den thalamiska teorin om känslor, är en fysiologisk förklaring av känslor som utvecklats av Walter Cannon och Philip Bard. Cannon-Bard-teorin säger att vi känner känslor och upplever fysiologiska reaktioner som svettning, skakningar och muskelspänningar samtidigt.
Hur Cannon-Bard Theory fungerar
Mer specifikt föreslås att känslor uppstår när talamus skickar ett meddelande till hjärnan som svar på en stimulans, vilket resulterar i en fysiologisk reaktion.
Till exempel: Jag ser en orm -> Jag är rädd och börjar skjälva.
Enligt Cannon-Bard-teorin om känslor reagerar vi på en stimulans och upplever tillhörande känslor samtidigt. De fysiska reaktionerna är inte beroende av den emotionella reaktionen, eller tvärtom.
När en händelse inträffar överför talamus en signal till amygdala. Amygdala är en liten, oval formad struktur i hjärnan som spelar en viktig roll i emotionell bearbetning, inklusive känslor som rädsla och ilska. Talamus skickar också signaler till det autonoma nervsystemet, vilket resulterar i fysiska reaktioner som muskelspänningar, skakningar och svettningar.
Exempel
Du kan se hur Cannon-Bard-teorin kan tillämpas genom att titta på någon upplevelse där du har en känslomässig reaktion. Även om du kanske omedelbart tänker på negativa känslomässiga reaktioner, gäller det också positiva känslor.
En skrämmande upplevelse
Föreställ dig till exempel att du går till din bil genom ett mörkt parkeringsgarage. Du hör ljudet av fotspår bakom dig och ser en skuggig figur som långsamt följer dig när du tar dig till din bil.
Enligt Cannon-Bard-teorin om känslor kommer du att uppleva känslor av rädsla och fysisk reaktion samtidigt. Du kommer att känna dig rädd och ditt hjärta kommer att tävla. Du rusar till din bil, låser dörrarna bakom dig och rusar ut ur parkeringshuset för att åka hem.
Ett nytt jobb
Tänk dig att du börjar ett nytt jobb. Din första dag kan vara stressande. Du kommer att träffa nya medarbetare, göra första intryck, lära dig mer om din roll och delta i utbildning eller möten. Cannon-Bard-teorin antyder att du skulle uppleva både fysiska och emotionella tecken på stress samtidigt. Du kan känna dig nervös och uppleva magbesvär.
En dejt
Tänk dig att du ska träffa en träff med någon du nyligen träffat. Du gillar verkligen den här personen och är glada att spendera tid med dem. Du upplever både fysiska och känslomässiga reaktioner, inklusive känslor av lycka och upphetsning samt svettiga handflator och en snabb hjärtslag.
Jämförelse med andra teorier
Cannon-Bard-teorin skiljer sig från andra teorier om känslor som James-Lange-teorin om känslor, som hävdar att fysiologiska svar inträffar först och är orsaken till känslor.
James-Lange-teorin var den dominerande teorin om känslor vid den tiden, men Harvard-fysiolog Walter Cannon och hans doktorand Philip Bard ansåg att teorin inte återspeglade exakt hur känslomässiga upplevelser äger rum.
James-Lange Theory
Cannon-Bard-teorin formulerades som en reaktion på James-Lange teori om känslor. Där James-Lange-teorin representerade en fysiologisk förklaring till känslor, representerar Cannon-Bard-teorin och neurobiologiskt tillvägagångssätt.
William James teori föreslog att människor först skulle uppleva en fysiologisk reaktion som svar på en stimulans i miljön. Människor upplever då någon form av fysiologisk reaktion på denna stimulans som sedan märks som en känsla.
Om du till exempel stöter på en morrande hund kan du börja andas snabbt och skaka. James-Lange-teorin skulle då föreslå att du skulle beteckna dessa känslor som rädsla.
Cannons arbete föreslog istället att känslor kunde upplevas även när kroppen inte avslöjar en fysiologisk reaktion. I andra fall konstaterade han att fysiologiska reaktioner på olika känslor kan vara extremt lika.
Människor upplever svettningar, ett hjärtslag och ökad andning som svar på rädsla, spänning och ilska. Dessa känslor är väldigt olika, men de fysiologiska reaktionerna är desamma.
Cannon och Bard föreslog istället att upplevelsen av känslor inte var beroende av att tolka kroppens fysiologiska reaktioner. Istället trodde de att känslorna och det fysiska svaret inträffar samtidigt och att det ena inte var beroende av det andra.
Schacter-Singer Theory
En annan nyare teori är Schacter-Singer-teorin om känslor (även känd som tvåfaktor), som tar ett kognitivt synsätt.
Schacter-Singer-teorin bygger på delar av både James-Lange-teorin och Cannon-Bard-teorin och föreslår att fysiologisk upphetsning inträffar först men att sådana reaktioner ofta liknar olika känslor. Teorin antyder att de fysiologiska reaktionerna måste kognitivt märkas och tolkas som en speciell känsla.
Teorin betonar den roll som kognition och element i situationen spelar i upplevelsen av känslor.
Kritik
Kritik tyder på att Cannon-Bard-teorin lägger för mycket tonvikt på den roll som thalamus spelar i känslor medan de till stor del ignorerar andra delar av hjärnan. Talamus är en del av det limbiska systemet och spelar en viktig roll i upplevelsen av känslor, men nyare forskning tyder på att processen är mer komplex än vad Cannon-Bard-teorin antyder.
Det grundläggande antagandet av Cannon-Bard-teorin, att fysiska reaktioner inte leder till känslor, har motbevisats av ett antal studier. Forskning har visat att när människor uppmanas att göra ett visst ansiktsuttryck, som att panna eller le, är de mer benägna att också uppleva en känsla kopplad till det uttrycket.