Misstänker du att du upplever symtom på panikstörning? Att ta reda på om du har en panikstörning börjar med en diagnos. Följande beskriver hur panikstörning diagnostiseras.
Utvärderingsprocessen
Endast din läkare eller en kvalificerad specialist kan diagnostisera dig som psykisk. Professionella som behandlar panikstörning utbildas för att göra en korrekt diagnos. Även om diagnosen av panikstörning i stor utsträckning är klinisk, kan han eller hon utifrån läkarintervjun få dig att fylla i självbedömningsverktyg eller frågeformulär som kommer att ställa frågor om dina symtom.
Denna bedömning ger din läkare eller terapeut en uppfattning om intensiteten och varaktigheten av dina symtom, tillsammans med att tillhandahålla annan relevant information för diagnostiska ändamål.
I den kliniska intervjun kommer din läkare eller terapeut att ställa mer fördjupade frågor för att ställa en korrekt diagnos. Till exempel kan du få frågor om din medicinska historia, aktuella symtom och förändringar i livet nyligen. Hela diagnostiska utvärderingsprocessen slutförs vanligtvis inom ett till två besök.
Att ta reda på mer om dig hjälper din läkare eller terapeut att utesluta möjligheten till andra medicinska eller psykiska tillstånd.
När din diagnos bestäms, kommer din läkare eller terapeut att avgöra om du uppfyller diagnoskriterierna för panikstörning. Diagnostic and Statistical Manual of Mental Disorders, femte upplagan (DSM-5), är en handbok som innehåller diagnostiska standarder för alla psykiska tillstånd. Din läkare eller terapeut kommer att hänvisa till DSM-5 när du bestämmer dina diagnoser.
Diskussionsguide för panikstörning
Få vår utskrivbara guide som hjälper dig att ställa rätt frågor vid din nästa läkarmöte.
Ladda ner PDF
Diagnostiska kriterier
Enligt DSM-5 måste en person uppleva återkommande oväntade panikattacker för att få diagnosen panikstörning. Dessa attacker inträffar vanligtvis out-of-the-blue och involverar en kombination av fysiska, emotionella och kognitiva symtom. Panikattacker når ofta en topp inom tio minuter innan de gradvis avtar.
Som beskrivs i DSM-5 upplevs panikattacker genom fyra eller flera av följande symtom:
- Bröstsmärta
- Frossa eller värmevallningar
- Derealisering eller depersonalisering
- Överdriven svettning
- Rädsla för att dö
- Rädsla för att förlora kontrollen eller bli galen
- Du känner dig yr, ostadig, yr eller svim
- Känsla av kvävning
- Känslor av domningar eller stickningar
- Hjärtklappning eller accelererad hjärtfrekvens
- Illamående eller buksmärtor
- Andnöd
- Skakningar eller skakningar
Relaterade och samtidigt förekommande störningar
Människor med panikstörning har ofta större risk att utveckla ytterligare en psykisk sjukdom. En studie uppskattade till exempel att mer än 55% av dem som diagnostiserats med panikstörning kommer att uppleva en episod av allvarlig depressiv sjukdom under sin livstid. Din läkare eller terapeut kommer att kunna avgöra om du upplever ytterligare mental hälsotillstånd.
Bortsett från depression är det också mer troligt att patienter som lider av panikstörning har en ångeststörning. Vanliga relaterade störningar inkluderar:
- Allmän ångestsyndrom (GAD)
- Tvångssyndrom (OCD)
- Posttraumatisk stressstörning (PTSD)
- Social ångestsyndrom (SAD)
Med tanke på att dessa tillstånd har liknande symtom som panikstörning är det möjligt att du faktiskt upplever en av dessa separata störningar. Din läkare eller terapeut kommer att kunna avgöra om du har något av dessa relaterade tillstånd. Nästan en tredjedel av de som diagnostiserats med panikstörning kommer också att utveckla ett tillstånd som kallas agorafobi.
Denna sjukdom är vanlig bland personer med panikstörning, eftersom det innebär en rädsla för att få panikattacker i situationer som det skulle vara utmanande eller pinsamt att fly. Denna rädsla leder ofta till undvikande beteenden där personen undviker vissa situationer.
Undvikelser inkluderar vanligtvis trånga områden, olika transportsätt och öppna ytor. Känslorna av rädsla förknippade med detta tillstånd kan bli så intensiva att en person kan bli hembunden av agorafobi.
Uppföljning och behandling
Med tanke på att agorafobi vanligtvis utvecklas under det första året som en person upplever spontana panikattacker, är det viktigt att börja behandlingen tidigt. När du har fått diagnosen panikstörning med eller utan agorafobi måste du följa upp din behandlingsplan.
De vanligaste behandlingsalternativen för panikstörning inkluderar förskrivna mediciner, psykoterapi, självhjälpstekniker eller en kombination av dessa tillvägagångssätt. Mediciner mot panikstörning kan hjälpa till att minska intensiteten i panikattacker och känslor av ångest, och psykoterapi kan hjälpa till dig att bygga coping-färdigheter för att hantera ditt tillstånd.
Självvårdsaktiviteter, som avslappningstekniker, kan hjälpa dig att hantera känslor av stress och ångest. Genom att få hjälp kan en person med panikstörning lära sig att hantera sitt tillstånd och förbättra sin livskvalitet.