Paxil (paroxetin) är ett antidepressivt läkemedel som är godkänt för behandling av generaliserad ångestsyndrom (GAD) och andra ångestsyndrom. Det är i samma klass som Prozac och Zoloft. Liksom andra selektiva serotoninåterupptagshämmare (SSRI) utvecklades det som en behandling för depression.
Paxil godkändes för behandling av GAD 2001 och social ångestsyndrom (SAD) 1999. Det är också en föreskriven behandling för panikstörning, posttraumatisk stressstörning (PTSD), premenstruell dysforisk störning (PMDD) och tvångssyndrom störning (OCD).
Hur fungerar Paxil?
Den exakta mekanismen som är ansvarig för antidepressiva och ångestdämpande effekter av läkemedel som Paxil är fortfarande inte helt förstådd. De klassificeras som SSRI eftersom de förhindrar återupptagandet av neurotransmittorn serotonin i hjärnan och nervsystemet.
Nervimpulser överförs kemiskt mellan nervceller i nervsystemet. Neurotransmittorer som serotonin produceras av en neuron. De färdas mellan cellerna och deponeras på den andra neuronen. Det teoretiseras att att hålla serotonin längre leder till depression.
Vad är generaliserad ångestsyndrom?
Till skillnad från fobier, där en person är rädd för ett visst objekt eller en situation, alstrar ångestsyndrom fritt flytande ångest som inte är knuten till en enda källa. Människor med GAD utvecklar kronisk och överdriven oro och spänning, även om ingenting verkar att provocera det.
De med denna störning förväntar sig alltid katastrof. De oroar sig ofta för mycket om hälsa, pengar, familj eller arbete. Bara tanken på att komma igenom dagen kan väcka ångest.
Många personer med GAD inser att deras ångest är mer intensiv än situationen motiverar. Denna kunskap minskar inte deras ångest. De kan rapportera att de inte kan slappna av och ofta har problem med att somna eller somna.
Deras bekymmer åtföljs vanligtvis av fysiska symtom, särskilt darrningar, ryckningar, muskelspänningar, huvudvärk, irritabilitet, svettningar eller värmevallningar. De kan känna sig yr, andfådda, illamående eller behöva gå på toaletten ofta. De kan också känna att de har en klump i halsen.
Generaliserad ångestsyndrom behandlas vanligtvis med psykoterapi, medicinering eller en kombination av de två. Det kan ta lite tid att räkna ut den bästa kombinationen för dig, så var tålamod och håll din läkare informerad om vad som fungerar och inte fungerar för dig.
Diskussionsguide för generaliserad ångestsyndrom
Få vår utskrivbara guide som hjälper dig att ställa rätt frågor vid din nästa läkarmöte.
Ladda ner PDF
Vad du behöver veta om Paxil
Var medveten om hur och när du tar Paxil, som med alla läkemedel du tar. Om du har några frågor eller funderingar, prata med din läkare eller apotekspersonal. Det är viktigt att veta att:
- Du kan ta Paxil med eller utan mat när som helst på dygnet.
- Om du saknar en dos, ta den när du kommer ihåg det, såvida det inte är nära att ta det igen. Fördubba inte din dos.
- Du bör undvika alkohol och droger när du tar Paxil, eftersom de kan minska fördelarna.
- Din läkare kommer förmodligen att börja med en låg dos till att börja med och öka den vid behov.
- Paxil är säkert och effektivt när det tas enligt anvisningarna. Det finns inga kända risker vid långvarig användning.
- Du bör kontakta din läkare eller apotekspersonal om eventuella interaktioner med andra läkemedel.
- Paxil är inte godkänt för användning av barn.
Potentiella biverkningar av Paxil
Vanliga biverkningar av Paxil är nervositet, sömnproblem (antingen för mycket eller för lite), rastlöshet, trötthet, muntorrhet, illamående, huvudvärk, svettning, diarré och sexuella problem. Vanligtvis försvinner dessa biverkningar inom en några veckor efter att ha tagit medicinen.
Sällsynta biverkningar inkluderar blödning, tänder slipning och låga natriumblodnivåer. Allvarliga biverkningar är anfall och serotoninsyndrom, som händer när det finns för mycket serotonin i kroppen och kan leda till döden.
Ett ord från Verywell
Om du har ordinerats Paxil för generaliserad ångestsyndrom är det viktigt att följa din läkares instruktioner. Var noga med att kommunicera eventuella problem som uppstår (t.ex. biverkningar) så att de kan hanteras snabbt.