Jean Piagets teori om kognitiv utveckling är välkänd inom psykologi och utbildning, men den har också varit föremål för stor kritik. Även om den presenterades i en serie av diskreta, progressiva stadier, trodde även Piaget att utvecklingen inte alltid följer en så smidig och förutsägbar väg.
Trots kritiken har teorin haft en betydande inverkan på vår förståelse av barns utveckling.
Piagets iakttagelse att barn faktiskt tänker annorlunda än vuxna hjälpte till att inleda en ny era av forskning om barns mentala utveckling.
Stöd för teorin
Piagets fokus på kvalitativ utveckling hade en viktig inverkan på utbildningen. Medan Piaget inte specifikt tillämpade sin teori på detta sätt bygger många utbildningsprogram nu på tron att barn ska undervisas på den nivå som de är förberedda för.
Utöver detta har ett antal instruktionsstrategier härletts från Piagets arbete. Dessa strategier inkluderar att tillhandahålla en stödjande miljö, använda sociala interaktioner och kamratundervisning och hjälpa barn att se felaktigheter och inkonsekvenser i deras tänkande.
Problem med forskningsmetoder
Mycket av kritiken mot Piagets arbete handlar om hans forskningsmetoder. En viktig inspirationskälla för teorin var Piagets observationer av hans egna tre barn. Utöver detta var de andra barnen i Piagets lilla forskningsurval från välutbildade proffs med hög socioekonomisk status. På grund av detta unrepresentativa urval är det svårt att generalisera hans resultat till en större befolkning.
Piagets forskningsmetodik är också problematisk på grund av det faktum att han sällan detaljerade hur hans deltagare valdes ut. Det mesta av hans arbete innehåller mycket lite statistisk information om hur han kom fram till sina slutsatser.
En annan fråga ligger i Piagets brist på tydliga operativt definierade variabler. För att replikera sina observationer och objektivt mäta hur en variabel leder till förändringar i en annan, måste forskare ha mycket specifika definitioner av varje variabel. Mycket av terminologin relaterad till Piagets teori saknar dessa operativa definitioner, så det är mycket svårt för forskare att exakt replikera hans arbete.
Utvecklingsvariationer finns
Forskning har ifrågasatt Piagets argument att alla barn automatiskt kommer att gå vidare till nästa utvecklingsstadium när de mognar. Vissa uppgif.webpter tyder på att miljöfaktorer kan spela en roll i utvecklingen av formella verksamheter.
Teorin tycks antyda att det slutliga målet för utvecklingen är att nå det formella operativa skedet, men det är inte klart om alla människor faktiskt fullföljer de utvecklingsuppgif.webpter som är kännetecknet för formell verksamhet. Även som vuxna kan människor kämpa för att tänka abstrakt om situationer och falla tillbaka på mer konkreta operativa sätt att tänka.
Teorin tycks också antyda att den intellektuella utvecklingen till stor del är fullbordad vid 12 års ålder. Nyare forskning visar att tonåren och de tidiga vuxna åren också är en period med viktig kognitiv utveckling.
Scenstrategin ses också som problematisk. Scenteorier har fallit ur popularitet i dagens psykologi av ett antal skäl. En av dessa är att de ofta misslyckas med att exakt fånga de många individuella variationerna som finns i utvecklingen.
Teorin underskattade barns förmågor
De flesta forskare är överens om att barn har många av förmågorna vid en tidigare ålder än Piaget misstänkte. Theory of mind research har visat att 4- och 5-åriga barn har en ganska sofistikerad förståelse för såväl sina egna mentala processer som andra människors.
Till exempel har barn i denna ålder viss förmåga att ta perspektivet på en annan person, vilket betyder att de är mycket mindre egocentriska än Piaget trodde. Viss forskning har visat att även barn så unga som 3 år har viss förmåga att förstå att andra människor kommer att ha olika syn på samma scen.
Piagets arv
Även om det finns få strikta Piagetians runt idag, kan de flesta uppskatta Piagets inflytande och arv. Hans arbete genererade intresse för barns utveckling och hade en enorm inverkan på framtiden för utbildning och utvecklingspsykologi.
Medan hans forskningsmetoder var ofullkomliga var hans arbete banbrytande i utvecklingen av det som nu kallas den kliniska metoden. Detta tillvägagångssätt innebär att intensiva intervjuer med ämnen om deras egna tankeprocesser genomförs.
Piagets teori hjälpte också till att förändra det sätt som forskare tänkte på barn. I stället för att helt enkelt se dem som mindre versioner av vuxna, började experter inse att barnets tänkande i grunden skiljer sig från det som vuxna tycker.