Erik Erikson är mest känd för sin berömda teori om psykosocial utveckling och begreppet identitetskris. Hans teorier markerade en viktig förändring i tanke på personlighet; i stället för att helt enkelt fokusera på tidiga barndomshändelser tittar hans psykosociala teori på hur sociala influenser bidrar till våra personligheter under hela vår livslängd.
"Hopp är både den tidigaste och den mest oundgängliga dygden som är inneboende i att leva. Om livet ska upprätthållas måste hoppet förbli, även där förtroendet såras, förtroendet försämras." - Erik Erikson, Erik Erikson-läsaren, 2000
Erikson's Notoriety
Eriksons scenteori om psykosocial utveckling skapade intresse och forskning om mänsklig utveckling genom livslängden. En egosykolog som studerade med Anna Freud, Erikson utvidgade den psykoanalytiska teorin genom att utforska utvecklingen genom hela livet, inklusive barndomshändelser, vuxen ålder och ålderdom.
Barndom
Erik Erikson föddes den 15 juni 1902 i Frankfurt, Tyskland. Hans unga judiska mamma, Karla Abrahamsen, uppfostrade Erik själv en tid innan han gif.webpte sig med en läkare, Dr Theodore Homberger. Det faktum att Homberger inte var hans biologiska far doldes för Erikson under många år. När han äntligen lärde sig sanningen satt Erikson kvar med en känsla av förvirring om vem han egentligen var.
"Den vanliga historien var att hans mor och far hade separerat före hans födelse, men det noggrant bevakade faktum var att han var hans mors barn från en utomäktenskaplig union. Han såg aldrig sin födelsefader eller sin mors första make." - Eriksons nekrolog, The New York Times, 13 maj 1994
Identitet
Denna tidiga erfarenhet hjälpte till att utlösa hans intresse för bildandet av identitet. Han förklarade senare att han som barn ofta kände sig förvirrad över vem han var och hur han passade in i sitt samhälle.
Även om detta bara kan verka som en intressant anekdot om hans arv, fungerade mysteriet över Eriksons biologiska förälder som en av nyckelkrafterna bakom hans senare intresse för identitetsbildning.
Hans intresse för identitet utvecklades vidare baserat på hans egna erfarenheter i skolan. På sin judiska tempelskola retades han för att vara en lång, blåögd, blond, nordiskt utseende pojke som stod ut bland resten av barnen.
På grundskolan avvisades han på grund av sin judiska bakgrund. Dessa tidiga erfarenheter hjälpte hans intresse för identitetsbildning och fortsatte att påverka hans arbete under hela sitt liv.
Ung vuxen
Det är intressant att notera att Erikson aldrig fick en formell examen i medicin eller psykologi. Medan han studerade vid Das Humanistische Gymnasium var han främst intresserad av ämnen som historia, latin och konst.
Hans styvfar, en läkare, ville att han skulle gå till medicinska skolan, men Erikson gjorde istället en kort stund på konstskolan. Han hoppade snart av och spenderade tid på att vandra i Europa med vänner och fundera över sin identitet.
Undervisning
Det var en inbjudan från en vän som skickade honom att ta en lärarställning vid en progressiv skola skapad av Dorothy Burlingham, en vän till Anna Freud. Freud märkte snart Eriksons relation med barn och uppmuntrade honom att formellt studera psykoanalys. Erikson fick slutligen två certifikat från Montessori Teachers Association och från Vienna Psychoanalytic Institute.
Enligt Eriksons nekrolog fortsatte han att arbeta med Burlingham och Freud på skolan i flera år, träffade Sigmund Freud på en fest och blev till och med Anna Freuds patient. "Psykoanalysen var inte så formell då", erinrade Erikson en gång.
"Jag betalade fröken Freud 7 dollar i månaden, och vi träffades nästan varje dag. Min analys, som gav mig självmedvetenhet, fick mig att inte frukta att vara mig själv. Vi använde inte alla de pseudovetenskapliga termerna försvarsmekanism och liknande -så processen med självmedvetenhet, ibland smärtsam, uppstod i en befriande atmosfär. "
Familj
Erikson träffade en kanadensisk dansinstruktör vid namn Joan Serson som också undervisade vid skolan där han arbetade. Paret gif.webpte sig 1930 och fick vidare tre barn. Hans son, Kai T. Erikson, är en känd amerikansk sociolog.
Erikson flyttade till USA 1933 och, trots att han inte hade någon formell examen, erbjöds en lärarställning vid Harvard Medical School. Han bytte också namn från Erik Homberger till Erik H. Erikson, kanske som ett sätt att skapa sin egen identitet. Förutom sin position vid Harvard hade han också en privat praxis inom barnpsykoanalys.
Senare år
I slutändan hade han lärarpositioner vid University of California i Berkeley, Yale, San Francisco Psychoanalytic Institute, Austen Riggs Center och Center for Advanced Studies of Behavioral Sciences.
Han publicerade ett antal böcker om sina teorier och forskning, inklusive "Childhood and Society" och "The Life Cycle Completed." Hans bok "Gandhis sanning" tilldelades ett Pulitzerpris och ett nationellt bokpris.
8 psykosociala scener
Erikson var en neo-freudian psykolog som accepterade många av de centrala principerna i Freudian teori men lade till sina egna idéer och övertygelser. Hans teori om psykosocial utveckling är inriktad på det som kallas epigenetisk princip, som föreslår att alla människor går igenom en serie med åtta etapper.
I varje psykosocialt stadium står människor inför en kris som måste lösas framgångsrikt för att utveckla den psykologiska kvaliteten som är central för varje steg.
Personlighetspsykologi
De åtta stegen i Eriksons psykosociala teori är något som alla psykologstudenter lär sig om när de utforskar historien om personlighetspsykologi. Liksom psykoanalytikern Sigmund Freud, trodde Erikson att personlighet utvecklas i en serie steg.
Eriksons teori markerade ett skifte från Freuds psykoseksuella teori genom att den beskriver effekterna av social upplevelse under hela livslängden istället för att helt enkelt fokusera på barndomshändelser.
Medan Freuds teori om psykoseksuell utveckling i huvudsak slutar vid tidig vuxen ålder beskrev Eriksons teori utvecklingen genom hela livslängden från födseln till döden.
De åtta viktiga steg som han beskrev var:
- Tillit kontra misstro: Denna etapp inträffar mellan åldrarna födelse och 1,5 år och är inriktad på att utveckla en känsla av förtroende för vårdgivare och världen. Barn som får lyhörd vård kan utveckla den psykologiska kvaliteten på hopp.
- Autonomi vs Skam och tvivel: Denna etapp äger rum mellan 18 månader och 3 år och innebär att man får en känsla av självständighet och personlig kontroll. Framgång i detta skede gör att människor kan utveckla vilja och beslutsamhet.
- Initiativ mot skuld: Mellan 3 och 6 år börjar barn utforska sin miljö och utöva mer kontroll över sina val. Genom att framgångsrikt slutföra detta steg kan barn utveckla en känsla av syfte.
- Bransch kontra underlägsenhet: Scenen som äger rum mellan 6 och 12 år är inriktad på att utveckla en känsla av personlig stolthet och prestation. Framgång vid denna punkt i utvecklingen leder till en känsla av kompetens.
- Identitet kontra förvirring: Tonåren är en tid för personlig utforskning. De som lyckas skapa en sund identitet utvecklar en känsla av trohet. De som inte fullföljer detta stadium kan vara känsla av förvirring om sin roll och plats i livet.
- Intimitet kontra isolering: Scenen som äger rum i tidig vuxen ålder handlar om att skapa hälsosamma relationer med andra. Framgång leder till förmågan att bilda engagerade, varaktiga och vårdande relationer med andra.
- Generativitet kontra stagnation: På det stadium som inträffar under medelvuxenlivet blir människor bekymrade över att bidra med något till samhället och sätta sitt prägel på världen. Att uppfostra en familj och ha en karriär är två viktiga aktiviteter som bidrar till framgång i detta skede.
- Integritet mot förtvivlan: Det sista steget i den psykosociala utvecklingen äger rum i sen vuxen ålder och innebär att man reflekterar över livet. De som ser tillbaka och känner en tillfredsställelse utvecklar en känsla av integritet och visdom, medan de som är kvar med ånger kan uppleva bitterhet och förtvivlan.
Identitetskris
Har du någonsin känt dig förvirrad över din plats i livet eller inte riktigt säker på om du verkligen känner till den verkliga dig? I så fall kan du uppleva en identitetskris. Erikson myntade begreppet ”identitetskris” och trodde att det var en av de viktigaste konflikterna människor möter under utvecklingsprocessen.
Enligt Erikson är en identitetskris en tid med intensiv analys och utforskning av olika sätt att se sig själv.
Bidrag till psykologi
Erik Erikson tillbringade tid på att studera kulturlivet i Sioux i South Dakota och Yurok i norra Kalifornien. Han använde den kunskap han fick om kulturella, miljömässiga och sociala influenser för att vidareutveckla sin psykoanalytiska teori.
Medan Freuds teori hade fokuserat på de psykoseksuella aspekterna av utveckling, hjälpte Eriksons tillägg av andra influenser till att bredda och utvidga psykoanalytisk teori. Han bidrog också till vår förståelse av personlighet när den utvecklas och formas under hela livslängden.
Hans observationer av barn hjälpte också till att skapa scenen för vidare forskning. "Du ser ett barn leka" citerades han i sitt New York Times nekrolog, "och det är så nära att se en konstnär måla, för i lek säger ett barn saker utan att uttrycka ett ord.
Du kan se hur han löser sina problem. Du kan också se vad som är fel. I synnerhet små barn har enorm kreativitet och allt som finns i dem stiger upp till ytan i fritt spel. "
Välj Publikationer
Här är några av Eriksons verk för vidare läsning:
- Erikson EH. Barndom och samhälle. New York: Norton; 1950.
- Erikson EH. Identitet: Ungdom och kris. New York: Norton; 1968.
- Erikson EH. Livshistoria och det historiska ögonblicket. New York: Norton; 1975.
- Erikson EH. Dialog med Erik Erikson. Evans RI, red. Jason Aronson, Inc .; 1995.
Biografier
- Friedman LJ. Identity's Architect; En biografi av Erik H. Erikson. Scribner Book Co; 1999.
- Coles R. Erik H. Erikson: Tillväxten i sitt arbete. Boston: Liten, brun; 1970.